Jo den där stenen.

Jag läste någonstans att det är Trollkungen Abbakuses egen resesten- ja, över sig själv.
Han ville en gång förleda människorna att han dött. Kanske var det av skam?- Ja ni vet den nesliga episoden när han förälskade sig i frun på Hofmantorps säteri.
Jasså, Har ni inte hört om den?
Då ska jag berätta…

Foto: Jag anar att detta är Abbakuses resesten. Där står ingenting men den är precis nedanför berget Abbakuses klippa i Hovmantorp, Småland.

 

 

Sägnen om trollet Abbakuse och den vackra frun på Hofmantorps säteri

Jo, så här var det förstår ni. På herrgården där på andra sidan viken av Rottnen, från Abbakuse berg räknat. Där låg även då Hofmantorpssäteri så vackert där i backen ner mot vattnet. Under en period regerade där en herreman och hans vackra hustru.

På berget där på andra sidan viken satt ofta trollkungen och tittade ut över sjön mot säteriet. Han var olycklig.

Olyckligt förälskad… och hopplös förälskelse likväl då det var självaste frun på säteriet hans känslor blossade för.

Vacker som en dag var hon.

 

Planer smiddes

Så en dag blev herremannen på säteriet kallad ut i krig, och många år blev han borta. Trollkungen satt på sitt berg och tittade ut mot säteriet på andra sidan viken… och en plan började smidas…….

Foto från krönet av Abbakuse berg. Var det månne här han Trollkungne satt och trånande tittade mot säteriet påandra sidan viken? (fina promenadstråk)

En vandrare

så en dag kom en trött och fattig soldat vandrande på stigen där nedanför berget. Trollkungen såg sin chans att sätta sin plan i verket och gav sig till känna.Den stackars soldaten blev nog häpen av att se trollkungen där på stigen. Men så hade han sett det mesta under sin tid som soldat. Så kanske kanske trollkungen nytjade sin trollkonst med att visa sig i människogestalt. Det förtäljer inte historien…Han säger till den unge mannen…
… jag ser att du är både trött och fattig och på väg hem. Jag skulle dock vilja be dig om en tjänst. Och det ärendet ger dig välstånd och rikedom.Soldaten som inte var ”tappad bakom en vagn” anade ”ugglor i mossen” och tittade misstänksamt på trollkungen…

Trollkungen förklarade att han hade en gåva som han ville att den unga mannen skulle överräcka till den vackra frun där på säteriet. Abbakuse plockade fram det vackraste bältet man kunde tänka sig.  Han bad den unge mannen ge bältet till frun men  spänna det runt hennes midja för att se om det passade.

Den unge mannen gapade av häpnad och tänkte att det där skulle säkert till och med få den vackra frun att häpna och glädjas. För en sådan gåva ”gick inte av för hackor” tänkte han i sitt stilla sinne.Så han nickade och tog emot det vackra bältet som var tungt och gediget och liksom glimmade och glittrade där i hans famn…Så han begav sig genast till säteriet- rädd som han var att bli av med sin dyrbara last ..

I parken

och säkert lite nyfiken på vilka rikedomar det kunde bringa honom att ta med hem till de sina.Så kom han då upp i backen mot säteriet. Där såg han slottsfrun som flanerade i parken med socknens präst.

Foto: Promenadväg till Säteriet och den gamla kyrkogården. Den är inte öppen för biltrafik. Men den går vackert ringlande invid strankanten där vid sjön Rottnen.

Ynglingen gick fram och förklarade sitt ärende. När den unge mannen höll fram gåvan från den stilige herremannen i skogen häpnade prästen och frun.  Det var ett rent magiskt vackert bälte han kom med. Det glimmade och glittrade från ädla stenar, guld och pärlor. Prästen som först fick målföre sa att han måste allt ta sig en bättre titt på bältet men det var enklare om de spände det runt ett lämpligt träd. På så vis kunde de ta sig en titt. Nu var bältet rejält och omfånget väl tilltaget så det fick sättas runt ett av parkens större träd.

De spände fast bältet och vände tillbaka till frun som plötsligt tystnat och bleknat…När de vände sig om fick de se det enorma trädet som liksom rörde sig. Det ruckade fram och åter, större och större rörelser och tillsist luckrades jorden upp. Rötter blev synliga och i den bruna mullen kom maskar och baggar upp av rena förskräckelsen.Så blev rörelserna häftigare och …Med ett häftigt ryck och ett väldigt brak lyftes hela det enorma trädet med krona och allt rätt upp i luften.De tre stod som förlamade och gapade, bleka åt det som hände framför deras ögon…

Det stora trädet flög med en rasande kraft genom luften, över sjön Rottnen och slog ned med ett brak i  berget Abbakuse på andra sidan viken. Där väntade trollkungen.

Det blev tyst. Till och med fåglarna tystade och höll liksom andan. Efterföljande dagar hördes ett säreget ljud från berget. Som ett morrande och kvidande som av någon sörjande och bannande. Någon som i vredesmod dundrade där på berget– kanske var det sig själv han bannade? Det förtäljer inte historien.

Men en resesten finns nedanför berget än idag.

Det sägs att den restes av trollkungen själv och att det var för att han ville att människorna skulle tro att han dött.Var det av skam efter sitt nesliga nederlag kan man undra….

I efterhand kunde den unge mannen när han berättade om den märkliga episoden dra sig till minnes att det nog var nåt säreget med den vackre, välklädde mannen han träffat den där dagen vid Abbakuse berg…Var det inte en … svans som tittat fram där baktill i rocken?  Var det inte det?

~ * ~

 

Sägnen är här berättade med mina ord men sprungen ur en sägnen jag hittade Folklivsarkivet . Nedteckningen är från år 1924  av en man vid namn Fabian Karlsson, Broaryd, Väckelsång. Sägnen var ursprungligen berättad av Karl Magnuson, född i Nöbbele Socken. Han hade under sin ungdom vistats i Hovmantorps socken där sägnerna om trollen berättats för honom.~ * ~~* ~
och du…
som alltid ber jag dig om ett tecken om Du uppskattar- så känns det roligare för mig som berättare. Skriv gärna något här i kommentarsfältet. Anonymt går bra. Klicka förbi fältet för ” webbsida”

Fotona är mina egna. Tagna i grannskapet. De från Abbakuse berg och Hovmantorp har jag nämnt. Vid berget finns idag en fantastisk och lätt tillgänglig promenadvägar som funkar tom barnvagn skulle jag tro. Även på andra sidan Rottnen där vid Säteriet ska det finnas vandringsleder runt den gamla begravningsplatsen och förbi infarten till säteriet.

Er ciceron

Åsa Halin

Berättare, Vissefjärda, Småland