Om ylletvätt en het dag med blå himmel och om att vårda vårt kvinnohantverk- och så lite om rosor och pioner

Ibland har man föresatt sig något och så kommer inte inspirationen, istället kommer det nåt helt annat.

Som idag när jag plockade ner tvätten och den snart 100åriga yllefilten från Aspby i Ångermanland. Den hade jag glömt bort, ”magasinerad” som den var till eftervärlden. Men så rensade min dotter ”kattvinden” (som jag förstått att det kallas) i våras och där dök den upp inifrån skrymslena i en påse.

Så roligt men den behövde också lite kärlek och omvårdnad insåg jag, så jag sparade den för ömsint ylletvätt en solig sommardag – Den dagen inföll igår. Idag när jag plockade ner den torra filten från tvättlinan och kände doften av ren ull tänkte jag på hur gammal den faktiskt är. Från de första decennierna av 1900talet. Wow! Eller hur? Den är tillverkad av ull av får som gått och betat på ängarna i Väster-Aspby, i Ångermanland. Någon hade klippt och tagit hand om ullen och sedan lämnat in för filt-vävning en gång för länge sedan. Hur var livet då?

Jag har sparat en del textilier från min kvinnliga del av släkterna jag härstammar från. Det har varit mycket broderande, virkande och vävande.  Sånt som man hittar på miljöstationen och loppisar och som kanske gläder oss i form av mönster i ett gjutet fågelbad som någon kreativ och händig person tillverkat idag.

Så mycket tid och passion som är nedlagt i detta. Jag kan inte förmå mig. Försöker spara en del och dokumentera för kommande generationen. På bilden till höger ser Du Mormor Astrids svanfilt och Pionen Prima Vera.

En del använder jag. Som den rutiga grön-beiga filten som kommer från mormor Astrid i Aspby, Ångermanland.

Den filten är tjock och varm och go och ullen kommer också från fåren som betade i byn för kanske mer än 90 år sedan. Den har varit försiktigt använd och jag försöker också försiktigt och varligt använda den. När jag är frusen så lindar jag in mig i filten och sätter mig i min favorit-fåtölj och tänker att det är som en varm en kram från mormor Astrid.

Idag kom den ut på fotografering under min Honungsros, i knät har den rosen Violacea- en ljuvlig mörkt röd ros med som glödande inre. Den verkar trivas rätt bra där under rosen som idag surrar högljutt av alla insekter.

Den vita filten jag tvättade igår minns jag som barn då den låg under ett tyg som underlag på strykbordet.
Jag har liksom alltid sett den men inte tänkt på den.

Har fått det berättat för mig att  Mormor var rädd om den. Jag kan se att den varit älskad då den idag är tunn och har lagningar här och där. Jag funderar om det kan vara så att det är mönstret som hon tyckte var vackert mormor Astrid. Svanar och näckrosor ser jag att det är idag. Blekt och nästan bara som skuggor skiftningar bara.

 

För i sanningens namn har jag aldrig riktigt tittat efter. Kärleksfulla lagningar från en tid utan ”slit och släng”. Tänker att man vill spara detta som ett minne för de som varit innan oss.  Här är Astrids svanfilt med den kärleksfulla lagningen tillsammans med några av min trädgårds mästerverk.

Jag lade den rosa, storblommiga gamla rosen på filten (tror den heter ”Subrunnsgatan” )och en Scuttelaria (frossört) -som jag kan latinska namnet på bara för att den ”skuttar runt” så mycket i trädgården. Man har den i hela trädgården om den får gå i frö. Den är så söt för blommorna ser ut som små delfiner.

Ute surrar det i rosor och Schersmin av alla insekter. Försöker njuta av all blomning. 

Himlen är blå och det är så ”grannt” och doftar gott. Jag tvättar yllefiltar från förr och tänker på mormor Astrids liv i början av förra århundradet i Ångermanland. Kanske det mynnar ut i någon akvarell en vacker dag. Vi får väl se .

 

Önskar Dig en trevlig dag

Hälsningar Åsa Halin

Ångermanland, minnen, pionen prim vera, pioner, rosor, sommar, surbrunnsgatan, textilhistoria, trädgård, tvätta, vårda minnen, violacea, yllefilt

Comments (5)

Kommentarer inaktiverade.