Det är en gul bil – brukar jag säga, för sanningen är att jag inte kan något om bilar – men jag gillar dom.

Jag visar här några målningar jag gjort genom åren på temat ”bilar”. Håll till godo allesammans.

Jag minns faktiskt när det började. Eller- det slår mig nu att det kanske var tidigare, redan var som tonåring när jag åkte in till Norrtälje och varje år tittade på Custom bike show eller någon bilutställning.

Det bidrog nog också att  jag som barn följde med Pappa Kjelle eller min farbror Börje för att titta på rally. Man hörde hur exalterade de blev där de stod och diskuterade med de andra om bilar, körstilar och plötsligt tystnade alla och sa… NU!   -Kommer det en ”enpetare”. En Saab puttrade ilsket förbi.Det var nog den där passionen och glädjen jag fastnade för. Jag har känt igen den där passionen bland annat hos vissa träbåtsägare och trädgårdsnördar nu på senare tid också. Den är härlig och medryckande.

Men nu var det detta med bilar.

En semester fick jag låna ett gammalt hus på en vackert belägen gammal gård strax utanför Norrtälje. Man var helt klart motorintresserade på gården . Minns speciellt en sorts gammal lastbil man försökte få igång, ett träd hade slagit rot på flaket. Där och då tänkte jag att det vore kul att skildra detta på något vis. Eller som det gamla sågverket, rostigt, buckligt och grovt men vackert på något vis. Jag hittade också en gammal grävmaskin på en äng. Röd av rost och sned och vind. Men där jag satt i gräset för att måla av den, såg jag den blåa himlen genom takets rost hål.

Ja, sen har det lunkat på. När jag flyttade ner till Småland var det nära till Ryds bilkyrkogård och andra vrak vi hittat i skogarna. Den gamla varubussen till exempel.

Minns ett möte med en gammal man som visade mig sina fantastiska gamla bilar. Och hur han sedan med värme i blicken berättade hur han varsamt renoverat dem från att ha varit rostiga vrak nersjunkna i mossan i skogen.

Eller de där märkliga bilvraken bakom stugan där alla väggar och skorsten fallit ihop. Där står de och ur dörrarnas träbalkar växer mossa och lav. Hur ska jag skildra det?

Eller musen som flyttat in i kofångaren och där samlat fågelfrö för flera år framöver. En vacker dag hittar jag ett sätt att skildra det. Var så säkra 😊

Och ja- naturligtvis är det också fantastiskt när jag med mina bilder kan väcka den där gnistan och entusiasmen hon någon passionerad bil-nörd.

Rost och mossa en utmaning i sig.

Men att sedan måla någons ”darling”. Rätt nyans. Här kan man inte sätta detaljerna på ett ungefär för här har man filat och putsat i många år. Sakta men säkert erövrar jag tekniken att måla glansen och lystern. Inte det lättaste. Det är såklart viktigt att det blir rätt känsla.

Min egen ”Darling” är tavlan med den gula bilen. -Nej jag äger ingen sådan fin bil själv. Men med akvarellen ”den gula bilen” fångade jag nog min egen kärlek till dessa gamla vrålåk. Den hänger hemma och jag är lika glad i den nu som när jag målade den.

Den är inte exakt på något vis men med rätt känsla. Lite lekfull, retsam, tuff och knasig.

Nu var jag åter på Kyrkömosse häromdagen och hämtade inspiration. Eftersom jag målat av flera av dem ser jag hur de åldras, blir slitna av ovarsamma människor och sakta återgår till naturen på olika sätt. Vackert och lite vemodigt på nåt vis. På senare tid har jag intresserat mig för andra maskiner jag tycker är intressanta eller kanske rentav vackra. Kanske från tändsticksmuseet i Jönköping. Kanske från Kyrkeby brännvinsbränneri utanför Vissefjärda. Jag har mycket bilder att måla under hösten- och det ska bli så kul. Följ mig på Facebook och Instagram så ser du när det är bilar på gång, eller andra mackapärer för den delen.

I webbutställningen finns just nu 3 bilar att välja på. En gul (my darling) en Blå (som jag också gillar mycket där granarna speglar sig i lacken) och en röd. Dessa finns att köpa som canvastryck. Gillar dem skarpt som tryck också då de får ett annat uttryck än som inramad akvarell.

och du! Ja ja men- Det blir fler bilar, både rostiga och blanka 😉

kanske lite fler båtar med – fast rostiga.

Åsa Halin

Konstnär

Vissefjärda