Jo man kan förälska sig i ett hus -En gammal gård i törnrosasömn

Väl dold är avtagsvägen till byn, där på kullen, mittemot det ståtliga vackra nymålade gamla huset mittemot- som man tittar och beundrar när man kör förbi. Därför missar man den lilla vägen som tvärt bryter in i snåren av snöbärsbuskar.

Jo, det är fortfarande en väg, men ingen har ärende hit längre. Man tänker att ja, den går nog till en hage, ett hygge kanske eller vändplats i skogen.

Ett litet skjul alldeles invid vägen. Oansenligt men vittnar ändå om att här har det legat något som varit av vikt för någon. Grått virke som liksom gröpts ur av ålder. En trasig ruta. En hasp någon smitt en gång av någon som tänkt att den blir fin där på uthuset på kullen. Slag på slag, pang, pang…

Jag vänder mig om och tittar över vägen Där bakom de höga, ogenomträngliga snåren av snöbärsbuskar anar jag ett förfallet torp där taket rasat  in. Det får mig att tänka på nåt verk av Picasso. Inget sitter riktigt där det ska… men ändå ser man tydligt att det är ett hus. Man blir liksom lite yr i huvudet av allt som är snett och vint. Lika yr som huset ser ut att vara.

Jag fortsätter nerför backen. En gammal stenmur där man hägnat ovanpå för att hålla kreaturen på rätt ställe.

– så i svackan.

Ett gammalt hus bak höga päron och äppelträd. Anar vildvuxna bärbuskar. Tänker att här nog varit en vacker köksträdgård en gång i tiden framför huset. Ladugården är omålad och dan men fin på sitt vis där den står. Man ser att någon brukar parkera sin traktor där på planen även idag.

Runt boningshuset växer höga vackra men bistert brännande Björnlokor. Stiliga och stolta liksom vaktar de den gamla gården. Här kommer ingen nära. Inte ens att palla ett äpple.

Tänker att huset liksom ligger i dvala där i trädgården. Kringgärdat av alla ilskna Björnlokor. Ja, men så får huset vara i fred, då. Ingen som river och sliter och rotar runt, går igenom och kanske förstör. Nu får den sova sin Törnrosa sömn tills dess den rätta kommer.  En som av kärlek tar hand om huset, slår av de ilskna lokorna med sin röjsåg och bränner dem så de inte kommer tillbaks-någonsin. Lagar det spruckna fönstret, ser om tak och skorsten, målar fönsterfodren och resten av det gamla huset. Stoppar förfallet. vårdar och tar hand om, milt och försiktigt. – och sen klipper äppelträden och om hösten luktar åter kokt äppelmos i trädgården.

Ja – man kan faktiskt förälska sig i gamla hus.

Och du!

tycker du om att läsa mina inlägg här i bloggen. Skriv då gärna nåt kort här nedan så jag ser att ni läsare finns där ute i cyber rymden

Trevlig dag på er alla

Hälsningar

Åsa Halin

Konstnär Vissefjärda, Smålan

 

Akvarell, akvareller, Åsa Halin, björnloka, byvägar, Emmaboda, gamla miljöer, gamlahus, ödehus, Småland, törnrosasömn, vandring, vandringar, Vissefjärda

Comments (2)

  • Sonja W Palmqvist

    Så fina bilder, Åsa! Älskar fortfarande blomman som du målade och som hänger i vårt sovrum. Nu får den flytta med till vårt nya hus i Skåne! Skulle vara jätteroligt att vinna något i din tävling. Hälsningar, Sonja

Kommentarer inaktiverade.