Skip to main content

Etikett: saga

Sägnen om Pukes skatt i Lassabacken, Klättorp- och korparna

Då, en gång för mycket länge sedan. Ja i heden tid som det står skrivet. Då levde en mäktig och rik vikingahövding här i Vissefjärda vid namn Puke, sas det. Han levde där på den befästa gården på sin ö mitt i Lyckebyån.  Ja det sägs att det är precis där kyrkan står idag, minsann. Puke, som var en rik man, hade rest i öst och i väst och rövat med...

Fortsätt läsa

Alla frågorna

Genom bökena gick de,  kvinnan och flickan. De gladdes åt färgerna och den härliga luften. Frågorna Flickan frågade och frågade. Hon var ju i den åldern. Ville liksom veta allt. Vad skulle hon svara?  Ja, hon svarade så gott hon kunde. Vad var molnen för något? Var det fårull eller dammråttor?  Himlafärgen, vad var det? Varför var rönnbären så sura?...

Fortsätt läsa

Det ”smäcker” i vinden – vindväsen

Vinden friskar i över hygget. Det viner, fräser och smäcker. tallarna böjer sig ödmjukt i vindbyarna. Blygrå moln tornar upp sig i fjärran och mellan dem syns solen bryta igenom. Där syns en skepnad. En reslig figur som virvlar i vinden. Hon är ett väsen från urminnes tid då också jättarna vandrade på jorden. Ingen minns hennes namn och hon syns...

Fortsätt läsa

Mitt i sommaren – då dök han upp där ute på bryggan

Det är märkligt det där med inspiration. Ofta tar jag foton med tanken att det är nåt som ska tillföras. Ibland i form av att den tolkas i akvarell men nu, som ni ju vet, så kan det också bli med den digitala pennan- mitt trollspö- måleri i själva fotot. Det är inte alltid jag vet vad det ska bli eller hur det ska se ut när den digitala pennan nuddar...

Fortsätt läsa

Huset där i skogen – det var ju Tomtens

Ja så var det snart jul igen. Tomten satt där i fönsternischen och myste. Ja faktiskt. Vid den här tiden på året var det ju så det skulle vara. Där ute var natten så där blå och… ja snön låg där faktiskt. Hela dagen hade stora yviga flingor sakta singlat ner över gölen där utanför. Det gamla grishusets råa väggar kände han väl. Nu för tiden bodde...

Fortsätt läsa

Där på flyttblocket på kullen i Kammarbo satt han och grunnade

Om man tittade noga, kunde man i skymningen se en krum, kutryggig varelse sittandes på det stora flyttblocket. Blocket som lämnats där på kullen av den stora isen en gång hade nu åter visat sig på kullens topp efter vinterns avverkning. Den hade många år varit inbäddad mörkskogen . skisser akvarell: Åsa Halin När solen färgade träden röda och i...

Fortsätt läsa

  • 1
  • 2