Skip to main content

Etikett: väsen

Mitt i sommaren – då dök han upp där ute på bryggan

Det är märkligt det där med inspiration. Ofta tar jag foton med tanken att det är nåt som ska tillföras. Ibland i form av att den tolkas i akvarell men nu, som ni ju vet, så kan det också bli med den digitala pennan- mitt trollspö- måleri i själva fotot. Det är inte alltid jag vet vad det ska bli eller hur det ska se ut när den digitala pennan nuddar...

Fortsätt läsa

Genom Trollringen – Foto och digitalt måleri i tryck

I födelsedagspresent förra året fick jag en digital penna! Vad ska jag med den?-Tänkte jag. Jag har ju mina penslar och min kamera… Men så insåg jag att när jag svingade min digitala pensel över fotona så kom de fram- olika väsen. Ja eller de man skönjer i ögonvrån i skogarna,  ni vet. Nu mer kallar jag den digitala pennan för ”mitt trollspö”...

Fortsätt läsa

Små berättelser

Nu har jag samlat några kortare berättelser och poesi här tillsammans med några av mina illustrationer. Uppskattar du? Skriv då gärna ett ord här nedan, så vet jag att mina berättelser landar hos någon ute i cyber rymden. Anonymt går bra Samtliga foton, akvareller och digitala illustrationer av Åsa Halin. Liksom texterna. Välkomna till Halins värld Jättarna   Jodå-...

Fortsätt läsa

Trollspö – Passar mig utmärkt

För lite sedan fyllde jag 60 år. Kan ni tänka er att jag fick ett trollspö? Det passar väl utmärkt till en sån som mig. Som samlar historier, sägner och anekdoter om troll, jättar, älvor och vättar. Skogen är ju en stor inspirationskälla för mig. I många  år har jag försökt att fånga det där som jag tycker är så magiskt och … ja helande i skogen....

Fortsätt läsa

Huset där i skogen – det var ju Tomtens

Ja så var det snart jul igen. Tomten satt där i fönsternischen och myste. Ja faktiskt. Vid den här tiden på året var det ju så det skulle vara. Där ute var natten så där blå och… ja snön låg där faktiskt. Hela dagen hade stora yviga flingor sakta singlat ner över gölen där utanför. Det gamla grishusets råa väggar kände han väl. Nu för tiden bodde...

Fortsätt läsa

Jo jag kände mig allt lite…bevakad där vid ödegården

Några dimslöjor  ringlade sig liksom upp från gölen, genom skogen och runt ödegårdens ”gamm-ek” (rospiggska för Gammel- ek :)).  En fågel ropade någonstans. Lite vemodigt men vackert. Höstluften var hög, kall och klar. Jag tog ett djupt andetag och njöt av morgon stundens stillhet. Gården med sin nu lite vildväxta trädgård, slingerväxernas tur över...

Fortsätt läsa