Om vidder, skog och att hämta inspiration

Hej igen

Miljöombyte brukar vara en ögonöppnare och ge inspiration- liksom långa promenader där man efter en stund inser att man släppt alla tankar och faktiskt ser det man har omkring sig. För mig brukar det ta 15-20 minuter under promenaden, sedan är jag där och inspirationen kommer.

Då jag går min vanliga runda har jag insett att alla foton börja tas vid ungefär samma ställe – ca 15-20min in i promenaden! Är det kanske detta som är mindfulness eller uttrycket att ”vara här och nu”? Jag kommer att återkomma till detta i min serieblogg här på sidan vid ett annat tillfälle.

Foto: Åsa Halin

På nationaldagen var det dags för miljöombyte. Jag tog en inspirationstur ner mot Blekinge. Ibland längtar jag så efter öppna landskap, hav eller ja- åkrar för den delen.
Även i Blekinge slingrar sig vägarna mellan stenblock, hagar, skog och små byar som här i Småland men allteftersom man tar sig söderut och ut mot kusten ändrar sig landskapet lite ”pö om pö”, subtilt.

Kanske lite mer lövskog, kanske lite mer bok, lite mer kuperat på ett småskaligt sätt. Längre ut mot kusten upplever jag det som att jordmånen blir tunnare, skogen lägre och mjuka ”klippor i dagen” syns här och där. Klippor som man anar att havet en gång slipat runda och mjuka. Nu växer det mossa och ljung invid dem.

Och så med ens öppnar sig landskapet och vidderna tar emot en, massor av luft, vind och storslagenhet på nåt vis.

Foto: Åsa Halin

Jag är uppvuxen i landskap med åkerlandskap i Lohärad, Roslagen där jag bodde på en gård som var som en ö mitt ute bland grödorna. Vissa år gula rapsfält. Andra år vete- eller kanske rågfält som om sensommaren förvandlades till ockragula nyskördade fält.

Minns att jag som barn lekte att fälten var hav när vinden drog över. Minns hur gott det luktade när vinden förde med sig doften av mogen säd.

Tofsviporna som kom medan det ännu doftade våt jord och därefter lärkorna som lekte i vinden och deras sång som lovade sommar.

Foto: Åsa Halin

 

Det är skönt men lite tröttande med all blåst och storslagenhet där vid vidderna. Då är det sedan skönt att återvända till ron, stillheten och den på nåt sätt ombonade känslan som skogslandskapet runt Vissefjärda bjuder på.

Foto: Åsa Halin

Och då, när ögat vant sig vid vidderna ser man plötsligt allt det vackra man faktiskt åkt förbi innan -utan att se. Hundkexen och lupinerna i dikesrenen, slingrande vägar, vackra gamla torp, vackert byggda murar, djupa mörka skogar och på nationaldagen bjöd också himlen på ett skådespel med sin mörkt-blå himmel mot den ”ny-gröna” skogen.

Foto: Åsa Halin

En härlig och inspirationsrik dag – om än väldigt blåsig, men jag höll i hatten 😊

Hälsningar från Åsa Halin som fyllt på med inspiration

Åkermark, akvarellmåleri, Åsa Halin, Blekinge, blogg, Inspiration, Konstnär, konstnärskap, Lohärad, Roslagen, skog, slingrande vägar, Småland, stenmurar, Vidder, Vissefjärda