Inspiration till kommande sagor

Under vissa promenader träffar man på en hel del sagoväsen. Under andra promenader är där helt tomt bakom de mossiga stenarna och granstammarna. Förmodligen är det kontakten med fantasin, barnasinnet som saknas dessa dagar. Kanske är det som jag skrev i ett tidigare blogginlägg om man är här och nu eller kanske det man idag kallar mindfulness.

Här är några fler inspirerande “möten”. Med tiden blir det nog akvareller och sagor utifrån dessa inspirationskällor.

Men de sagorna är inte berättade för mig än och har inte lyckats fånga dessa sagoväsen som jag vill i akvarellerna än. Men det kommer. Skam den som ger sig 🙂

Det var så man hörde ett dovt, morrande och knarrande ljud från den när den kom över ängen.

Den hade en liksom apliknande gång., hälften på armarna hälften med  benen baktill. Näsan var som en lång väldigt smal snabel.Jag höll andan där inne i granskogen… och så vände den huvudet och tittade på mig. Jag insåg att blicken var ängslig. Den var  rädd för oss människor. och osäker om jag uppfattat den eller inte…

Där högt uppe i eken såg jag den -grisen!

Jag skrattade till för det såg precis ut som trynet på ett vildsvin. Ja till och med ögat och örat var med. Men detta vildsvin hade horn också, som en ren. Hm. undrar vilken historia som kommer att knytas till denna besynnerliga ek i skogarna bakom Flädingstorp.

 

-Och så stod han där i givakt.Med en barken som en tjock huva runt det skäggprydda ansiktet.

Allvarsam och med buskiga ögonbryn stod han där och vaktade på nåt. Vad kunde det vara tro?
Hälsningar från Vissefjärdas skogar
 Åsa Halin
Sagoberättaren

Åsa Halin, berättande, fantasi, Inspiration, mindfulnes, sagoberättaren, Sagor, skogen, skogspromenader, Småland, vandringar, Vissefjärda