Magiska Tiveden, Sägnerna ”ingen av de gamla vågar ta de berättelserna i sin mun” del 2 av 2

2026-05-27

Jo som jag skrev i mitt första blogginlägg här på sidan om Tiveden (Har du missat det kan du hitta det genom att klicka här) så berättades det att detta var gudarnas skog. Vi vandrar längs de idag välmarkerade stigarna i nationalparken. Här var den mest otillgängliga delen en gång. Ja, rätt svår vandrad även idag, trots fina och väl markerade leder, men sååå vacker. Här var själva Ur-Tiveden, Gör-Tiven berättas det. GörTivern- Urstarkt, som jag läser att det betyder.

Tankar kommer och går under vandringen. Jag funderar över platsen, mystiken och inspirationen som nästan känns spira upp ur mossan och hällen här

Det började med artikeln i Skogshistoriska sällskapets tidskrift. Där berättades om Tiveden och Junker Jägares block. Måste åka dit en dag och flera år senare blev det av. När jag kom hem började letandet. Jag ville ju veta mer om platsen, alla namnen och vad det fanns för historier om denna fantastiska skog.

Jodå. Jag fann ett och annat.

Fortsättningen kommer här…Sägnerna och historierna

” ingen vågar ta de gamla berättelserna i sin mun”- om trolldomen

Det står att det i berättartraditionen från trakten sällan talas om trollen, märkligt nog. Här ska finnas historier och sägner om tomtar, om sjöjungfrun, skogsfrun finns här i bygden. Men på ett ställe läser jag att trollen i Tiveden var hamn-skiftare. På så vis förvandlade sig trollen till en mossig sten, en trädrot eller nåt annat inför betraktaren som därmed förvillades och såg inte alls något troll.

Men så hittar jag något annat. Det där om ”Hacke- hemmarna”… Vilka var nu de? Var de människor eller var de … väsen?

Jag tänker direkt på vättar. Vet du något om de sk. Hacke -hemmarna i Tiveden är jag idel öra.

Hacke-Hemmar

I boken Gudanatt av Hans Lidman berättas om Hacke- Hemmar. Han skriver att man förr berättade om ett folk med enbart hackor.

Jag tänker där jag läser att det är förståeligt, för här i Tiveden liksom i mitt Småland, var det nog näst intill omöjligt att använda ”modernare” redskap som årder eller plog i ”sten-hiena”. Så hacka eller möjligen en följsam årder (och en skära för skörden, istället för en lie som snabbt blev oskarp mot stenarna) var det som gällde i de steniga markerna här i Småland och säkert också i Tiveden. Inte, som man kanske gärna tror, för att man var så ålderdomlig utan för att det var praktiskt, tänker jag.

Men så skriver han, Hans Lidman att Hacke- Hemmarna var många till antalet men små och ganska klena. Hm…

Jo, det var en gång en man som erbjöd Hacke- Hemmarna hjälp, vilket de gladeligen tog emot och de häpnade över hans styrka och snabbhet. Men då det blev dags för mat såg honom sätta i sig ett helt ägg utan att ens blinka. Då blev de riktigt oroliga! De tackade bums för hjälpen men bad honom gå.

De var rädda för hungersnöd helt enkelt.

”En hel hop med onda väsen”

Det berättas om annat oknytt i en historia från Tiveden där en bonde på väg hem från marknaden en vinter får problem vid berget Trollkyrkas tärn (tjärn). Hästen förmår helt enkelt inte dra och vid tärnen tar det stopp. Bonden tittade genom ringen i betslet och fick då se att där var en hel hop med onda väsen som höll fast släden för honom. Plötsligt fick han ett slag i bakhuvet, men hann slänga sig upp i släden och snärtade med piskan. Hästen hans sprang i sken hem med släden. Långt efter hemkomst dånade och brusade det ännu i bondens huvud. Han blev efter det mötet sängliggande i flera veckor.

Om Munke lögner

Det berättades också om bortbytingar. Man sa att odöpta barn kunde bytas ut av trollen. Ja detta berättades det faktiskt om i hela Sverige. Men här sa man att det nog är kvarlevor av ”munke lögner”. Jag ler när jag läser detta. Så typiskt va? Man skrämdes för att få barnen snabbt döpta.

Prästen Adam Nordlander berättade år 1813 att han en dag fick besök då han i godan ro satt och spelade bräde. Där kom en liten man med grå tröja, kortbyxor, grå ullstrumpor, damasker, näverskor, finnmösa och ludet förskinn av brokig kalv. Mannen neg vördnadsfullt för prästen och bad att få sonen döpt där och då. Prästen blev lite konfunderad då inget barn syntes i sällskapet. Det visade sig att pojken hunnit bli 15 år gammal. Prästen fick på sig peruken och kragen och prostinnan blev fadder där pojken blev döpt i salen på gården. När jag läser funderar jag över om det var så att det blev sällan man gick på visit. Eller om det var så att gubben ängslades för trollen.

Sjöjungfrun

En gång vallade en pojke sina djur vid Trollkyrka då en stor grå hund dök upp och den slog sina lovar kring pojkens kreatur. Såklart blev han rädd och får tag i en gren som han ilsket slår efter hunden. Hunden lommar ner mot tärnens mörka vatten.

Där vid tärnen ser pojken häpet en vacker kvinna som går rakt ut över sjön. Ja hon liksom glider fram över ytan för att försvinna i tomma intet. Då förstår han att det var sjöjungfrun han mött. Att hon kommit i skepnaden av en varg.

Ramunder?

Här ska finnas en berättartradition om en Vikinga hövdning vid namn Ramunder. Det sägs vara en Rudbeckisk legend från 1700talet. Jag läste någonstans att han bodde i ena delen av Tiveden och dottern i den andra och att det fanns en rik berättartraditon kring detta. Ska nog se vad jag hittar om honom. Han verkar ha spår till Finland (det vore ju inte så märkligt iofs) men även till andra platser i Sverige. Intressant. Men jag får återkomma om historierna kring honom vid ett annat tillfälle.

Näcken och skogsfrun

Här sas näcken finnas i varenda bäck och det finns många som vittnat att de sett skogsfrun. Det berättas om en mamsell i grön klänning med rött livstycke och håret i en sky. Hon lockade in herrarna i skogen och satte sedan klorna i axeln på dem. En man var dock så redig så han kunde läsa Fader vår baklänges och blev fri. Hon flydde bums i ett gnistregn och fräsandes som en ilsken katt. Han såg hennes urholkade rygg som ju Skogsfrun har. Men kolarna var måna att hålla sig väl med henne. det var de. För det var hon som varnade om det tog eld i milan eller nåt annat hände. Det var hon som förgjorde jägarnas vapen om hon blev vred. Eller kanske lovade fångst eller byte om hon blev förtjust. Som han som påpekade att kjolfållen ramlat ner där på marknadsplatsen då det i själva verket var skogsfruns svans som syntes under klänningen. Hon blev smickrad och glad och den mannen hade alltid god fiske- och jakt- lycka. Tror jag det 😊

Fagertärn – Sägnerna om tärnen, klassiska förklaringsmodeller

Fagertärn besökte vi faktiskt inte. Kanske för att det ej var tid för näckrosor att blomma. Men jag inser faktiskt att jag varit i Tiveden som barn. Kanske det var på 1970talet då vi besökte tärnen med de röda näckrosorna. Någon sägen hörde jag inget om på den tiden och vi tänkte väl att någon planterat in dem i närtid. Men näckrosorna sägs ha upptäckts här under 1800 talet och flera sägner som förklarar hur det kommer sig att det finns röda näckrosor där finns att välja bland. Vill du höra?

Ska se om jag minns att berätta det jag läste om sägnen. Bland annat på Sagobygdens hemsida.

Fagertärn- Den fagra bonddottern

Jo det var en far och en dotter som levde där vid tjärnen och hon var grann, dottern hans. Hon hade många friare. Men endast en var hon förälskad i. En dag rodde de förälskade ut på tärnen. Vad de inte såg var att en rival simmat efter och när han fick en chans så stack han kniven i friaren. Av hans blod färgades Fagertärns vatten rött och… därför har Fagertärn än idag röda näckrosor.

Fagertärn – Eller den om flickan som skulle vittja näten…

Där vid tärnen bodde en far med sin dotter. De levde på jakt och fiske. Flickan rodde en dag ut på tärnen för att vilja näten. Kanske var det så att hon denna dag glömt ta med sig sitt stål mot oknytt eller glömt slå ned det i strandkanten mot näcken. För näcken tog henne och ville ha henne till brud. Men näcken själv drog sin kniv och stötte den i flickans hjärta då hon ratat honom. Blodet blandades med tärnens mörka vatten och det är därför näckrosorna idag är röda i Fagertärn. Tänka sig!

Fagertärn – Ja, och så var ju Heliga Birigtta där också…

Ja och så har ju den heliga Birigtta ju också badat här i tärnen enligt berättartraditionen. Och vet du…hon stack sig på en tagg och blodvite uppstod. så det är därför… ja du förstår 😉

Historia, historier

Ja mycket har hänt i Tiveden. En säregen, mystisk och mytisk bygd. Vilken tur att den fredats. Vilken tur att historierna skrivits ner här och var. Vissa skrock, sägner och gammalt hitte på… men också en del av folks vardag för länge, länge sedan. Innan skola, litteratur. Man förklarade bäst man kunde, tänker jag.

Om silverskatten i Ärnsjötorp?

Vissa historier är sanna. Kanske till en del. Andra inte alls eller kanske… Jag läser om en silverskatt som ska ha hittats på den lilla gården Ärnsjötorp. Det berättas om familjen som plockade potatis år 1857 och fann en silverbägare fylld med svenska mynt från tiden 1668-1773. Där låg också en Dansk medalj av Christian III. Man sa att den nog tillhört skogsfinnarna. Kanske var det pesten som gjorde att silverbägarens gömställe föll i glömska. Hur jag än letar finner jag inget mer om detta. Tänker att där borde funnits nåt. Kanske även detta är en sägen? Ett”hitte på ”? Vet du något om detta?

Foto: är det en ål tänkte jag där jag gick. Grenarna förvillar… eller är det kanske trollen som bytt skepnad 🙂 Det kan man inte veta…

och mycket mer

Ja, mer finns att berätta om sjö-Tivern, om krigs trupper som gått ner sig på isen. Folk som flydde till öar under pesten, om en kyrkogårdsö. Om Svartsundet som fick namnet av kolera epedemi (svartdöden). Om Heliga Birgitta som tappade sitt ridspö och ur ridspöet spirade strax en Lind. Om simmande sjöjungfrur som simmar som dimslöjoro över sjön där man metar. Om de 4 gölarna ”Fyrfötterna” där ingen människa vågade sig ut. I Tiveden där näcken sägs spela i varenda bäck. Där trollen byter hamn (skepnad) där du vandrar och skogsfrun skrattar lockande inifrån snårskogen.

Boka en guide/berättare när du besöker Tiveden nästa gång. Kanske de kan berätta om de gamla historierna, sägnerna, historien och annat spännande.

Hoppas du tar en tur till vår magiska Nationalpark Tiveden.

…och uppskattar du mina blogginlägg – skriv då gärna en rad här nedan. Anonymt går bra. Du kan bara hoppa över fältet för webbplats. Det vore roligt 🙂

Jag har hittat informationen i Hans Lidmans bok Gudanatt, Sagobygdens hemsida, Skogshistoriska sällskapets tidskrift Gränsskogar om Tiveden, info på nätet och i arkiven.

Åsa Halin

Konstnär och Berättare

Vissefjärda. SÖ Småland och ibland på tur i andra delar av Sverige