Magiska Tiveden, Historia, historier, sägner och folktro del 1 av 2

Det sägenomspunna, mystiska och fantasieggande Tiveden

Jo det berättas att Tiveden som gudarnas skog. Vi vandrar längs de idag välmarkerade stigarna i naturreservatet. Detta ansågs varit den mest otillgängliga delen. Själva Ur-Tiveden, Gör-Tiven. Urstarkt som jag läser att det ska betyda. Tankar kommer och går under vandringen. Jag funderar över platsen, mystiken och inspirationen som nästan känns spira upp ur mossan och hällen här

Det började med artikeln i Skogshistoriska sällskapets tidskrift. Det berättades om Tiveden och Junker Jägares block. Jag måste åka dit en dag. Flera år senare blev det av. Och när jag kom hem började letandet. Jag ville ju veta mer om platsen, alla namnen och vad det fanns för historier om denna fantastiska skog. Jodå. Jag fann ett och annat.

Namnet Tiveden?

Det sas att namnet Tiveden kommer av Tyr, en fornnordisk gud, Även kallad Ti. Och ved? Det det står för skog. Trakten, skogen återges som en vild, väglös, mörk trakt. Full av sjöar, träsk, branta bergknallar och flyttblock. Historiskt band just vatten- och odlingsmark samman människor medan skog och berg delade. Tiveden var länge en naturlig och svårforcerad mur mellan Vänern och Vättern men också mellan Bergslagen i norr och Västgötaslättens kornbodar i söder. Man nämner Getaryggen som den åsrygg som användes som ”väg” en gång för att kunna ta sig fram här. Men den ansågs också vara själva gränsen. Idag går en av vandringslederna på den.

Spännande namn på platser

När jag söker information inser jag att här finns många fler platser med inspirerande namn. Ja, som tex. vargaklämman, munkakällan, Junker Jägares sten eller Jättegrytorna som upptäcktes först 1960. Eller Gråmon. Bullerberg, Oxaberget. Eller som Johannes Kammare, där en man vid namn Johannes gömde sig undan koleran 1830. Här finns platser med märkliga namn som kittlar fantasin.

Kanske det ändå var den där bilden av den märkvärdiga 15 meter höga Junker jägares sten som fångade mitt intresse i artikeln där. Som en annan huggtand stod den där i skogen. Och märkvärdig var den. Men varifrån kommer namnet? Jo den är kopplad till en sägen. Vill du höra?

Sägnen om Junker jägares sten

Sagobygden har tecknat ner sägnen om norrmannen och en fager jungfru som förälskat sig. Ja, mannen hette Junker jägare berättas det. Flickans far var dock inte imponerad över dotterns val av fästman. Fadern hade redanutsett en mer passande make åt sin dotter och snart stundade bröllop. Men dagen innan bröllopet försvinner jungfrun och Junker jägare.

Fadern sänder ut sina män att leta rätt på dottern och vid det märkliga stenblocket där i skogsmarken vid Vitsand i Tiveden finner de paret och flickans hund som blir dödad av ett spjut. Flickan slänger tillbaka spjutet som träffar en av faderns män i ögat och han dör där på platsen. Männen blir utom sig av vrede och tar flickan till fånga och …halshugger henne på plats.

Så slutar sagan och Junker jägare återvänder modstulen till Norge tror du kanske? Nja. Det sägs att man än idag kan se en sorgsen riddare modstulet vandra där i skogen och det finns de som säger sig sett en skepnad… som en jungfru vars huvud saknas.

Digerdöden och att skapa ”bygd av obygd” –  Finsk invandring

Det berättas att under 1300 drabbades Tiveden hårt av Digerdöden. Den ödelade i stort sett hela området som säkert inte var tätbefolkat innan heller.   Skogen och gårdarna stod öde under 200 år läser jag.

Därefter i skiftet mellan 1500 – 1600 talet uppmanade Gustav Vasa nybyggare att slå sig ner här för att bryta ny mark och bruka den. Det kanske inte kom så många för därefter bjöds finnar från Savolax och Tavastland in för att bruka jorden. På så vis blev Tiveden den sydligaste delen där sk ”Svedje Finnar” slog sig ner. De kom från ett oroligt område i Finland som var krigsdrabbat och ständigt plundrades.

De kanske fann ro i Sveriges skogar tänker jag även om det säkert var tufft. För jag läser att en av de första byarna skapade av finnarna här i Tiveden fick namnet ”Paradis”. De verkar tyckt om Tiveden, tror du inte? Så under sekelskiftet 1500 – 1600 fylldes området med nytt folk.

Det berättas att Karl IX ville ”skapa bygd av obygd”. Någon som byggde hamnar och vägar. Han lockade med år av skattefrihet för nybyggarna.

Vägarna och kommunikationen

Jo länge var här väglöst land. Men här finns lämningar från människor som levde här för 6000 år sedan. Även då lockade Tiveden, tänka sig. Men kanske det var så att de som slog sig ner här ville vara i fred, få lugn och ro eller kanske leva på en armlängds avstånd från ”länsman” och lag och ordning.

År 1520 backade en svensk armé tillbaks in i Tiveden. Skogen befanns vara så skräckinjagande att den Danska armen vände sas det.

Redan på 1100 talet höggs en färdväg genom Tiveden men ändå var det på 1500-talet en ensam bara hjälplig okej väg som band samman bygderna.

Berättartraditionen var nog livlig men det fanns få som tecknade ner och det var ju glest befolkat…

Vandringsleder

Jag vandrar vidare och funderar. Lederna idag är välmarkerade. Den runt Trollkyrkorna är ganska kuperad och rötterna liksom ringlar sig över stigen. Man får hålla ett öga var man sätter fötterna. Stanna ofta och se sig om i den underbara skogen. Nere vid Junker Jägares sten och Vit sand har man byggt spångar, breda och fina med nät på så att man inte halkar på dem vid regn. Tänker alltid att det är så fint när man gör det. Uppskattas av oss vandrare. Det finns många fler vandringsleder men vi hade en dag och hann med dessa två leder. Det gav mersmak kan jag säga. Under vandringen men också då jag ,väl hemma börjar mina efterforskningar och inser att det finns så mycket mer att se.

Ja som historien om den kastade yxan… Har du hört den?

Jo det var den där tiden då skogen här ödelades. Kanske var det då när Digerdöden dödat alla och skogen åter tog över gårdar och ängar?

Så kom åter nybyggarna. Kanske det var Finnarna från Savolak som var ute i skogen och kanske på skoj kastade de i väg en yxa. Yxan gick i hällen, som man trodde. Men när man närmar sig ser man att den fastnat i en övervuxen gammal fårad vägg av trä. Där är en gammal, glömd kyrka. Nämligen Skaga stavkyrka.  Vilken historia va!? Magisk!  Vad är det för en kyrka tänker jag? Finns den ens? Finns den kvar? Jodå! Den finns. Jag läser att man tror att den första Skaga kyrka var från 1100 talet. Den revs 1826. Man byggde en ny och använde de gamla kyrkklockorna. Tyvärr brann den kyrkan ned år 2000. Den tredje kyrkan, byggd på gammalt sätt, finns där än idag.

Den skulle varit skoj att se. Men den kände jag ej till vid mitt besök…Nästa gång kanske.

Historierna- Sägnerna

Jag läser att på 1800 talets ansågs Tiveden som en ofantlig trakt. Vild och mörk och mystisk. Här berättas om vilda djur, fredlösa, stigmän och många, många vargar. Som överallt i otillgängliga trakter levde här nu få invånare. Man levde för sig själv på jakt och fiske och fädrift. Det berättas att det ibland kunde gå år mellan besök från utomstående. Det berättas att vidskepelse, sägner och dunkel folktro frodades.

Verner von Heidenstam som ju var från trakten (Nobelpriset i Litteratur 1916) ska ha skrivit  att myrarna i Tiveden de har dubbla bottnar. Vissa till och med sjudubbla. Mystikens Tiveden 😊

Hans Lidman berättar att här har skett ”hemlighetsfulla ting som de gamla förtalde om”…Men somligt tog man inte i sin mun… för säkerhetsskull. Trolldomen du vet!

 

Trollkyrka – Hednatroll och väckelserörelser

Stora Trollkyrkan. Ett mäktigt berg, en stor häll och ovanpå… ett stort, stort stenblock där man idag kan klättra upp med hjälp av en trapp som byggts. Mäktigt och vackert. Nedanför berget ligger den vackra tärnen (tjärn, göl)

När jag vandrar där på stigen förstår jag som att Lilla Trollkyrka och Bullerberget är de sk. Tvillingbergen. Men jag kan ha fel. Så många benämningar och från olika tider.

Men stora och lilla trollkyrka måste det funnits sägner och historier om tänker jag där jag går. Jodå, hemma läser jag att sjöfarare hade lilla trollkyrka att navigera efter där de kom seglandes i norra Vättern även långt tillbaks i tiden. Man sa att sjöfarare såg kyrkan i Vadstena som kallades Blå kyrka (blåskimrande byggmaterial i fasaden har jag läst) och på andra sidan Vättern sågs berget Lilla Trollkyrka, så berättades det.

1600 talets, fornfynd och Trollkyrka

Förvånad läser jag också att på 1666 talet blev präster i Svergide ålagda att rapportera in sägner och fornfynd från trakten. Då nämns Trollkyrka i Tiveden minsann.

Man ville ha intressant historiskt material från Stormaktstidens Sverige. Så intressant! Hur tänkte man om historiskt material på 1600 talet tro?  Jag funderar om det kanske är vid den tiden som vetenskapsmännen ansåg att jättarna var de första invånarna i världen. Man ansåg att de vandrat över de, som man då trodde, ännu mjuka stenhällarna i urtiden och i hällarna gjort sina avtryck. Ja bevisen tycktes ju finnas i form av jättegrytor, jättekast, jättefjät. Ja till och med jättars rumpor där de en gång suttit. Man trodde att skeppssättningarna var jätte-ätternas gravar. Tänka sig att man trodde så en gång. Man häpnar och ler. Så knasigt men så trodde vi en gång. En del av vår historia…även om den är knasig.

Hans Lidman berättar att i dessa insamlingar från 1600talet nämns Stora Trollkyrkoberget och Stora Bullerberget vid namn. Det nämns också som en farlig plats dit ingen kristen kan gå, då Trollkyrkobergen hör ”hednatrollen” till. ”Om en kristen söker sig dit går det honom illa”.

1938 fridlystes det första området i Tiveden. Jag läser att det ska ha varit just Trollkyrkobergen men jag är osäker. Därefter utökas det och 1983 bildas Tivedens Nationalpark och den ska har utökats även därefter.

Karoliner och Pietister

Vid stora Trollkyrka ska det under perioder även bedrivits väckelserörelse. Jag läser att det 1726 funnits ett förbud mot sammanskomster för frikyrkor. Det sas att det var hemkomna Karoliner som från Ryssland tagit intryck av Pietister som hjälp krigsfångarna. I skogen här vid Stora Trollkyrka fick de ro att hålla sina gudstjänster.

Men likväl det står att Stora Trollkyrkan och Stora Bullerberget- De bergen hör hednatrollen till står det. Jag funderar där jag läser om ordet ”Hednatroll” kanske också kunde vara ett skällsord för de som var ej var kristna? Eller… kanske kunde vara bra att sprida ut att trollen höll till där, för att få hålla sina gudstjänster i fred? Funderar jag vidare.

Men så läser jag på ett annat ställe att trollen flydde till Lilla Trollkyrka när en man vid namn Johannes predikade i Stora trollkyrkan. Så vem vet…?

Berättelsen fortsätter. Hur var det nu Åsa, hittade du några väsen, sägner och folktro i ditt forskande?

 

Jajamen, Läs mer om det i mitt blogginlägg ” Tiveden del 2 av 2″ Klicka här för att komma dit!

 

Källorna: Jag har hittat informationen i Hans Lidmans bok Gudanatt, Sagobygdens hemsida, Skogshistoriska sällskapets tidskrift Gränsskogar om Tiveden, info på nätet och i arkiven.

Är du intresserad av mitt berättande kan du läsa mer om det här: Klicka här !

Om mitt konstnärskap och företagande klicka här!

 

…och uppskattar du mina blogginlägg – skriv då gärna en rad här nedan. Anonymt går bra. Du kan bara hoppa över fältet för webbplats. Det vore roligt 🙂

Hälsningar

Åsa Halin

Konstnär och Berättare

Vissefjärda. SÖ Småland och ibland på tur i andra delar av Sverige