Flygt museet i Lindås – Historien om lackskorna

Ja, Sedan 1930 talet har man tillverkat pumpar här i fabriken i Lindås, och det är är den historien vi berättat i Flygtmuseet. Visste du att den dränkbara

Flygtpumpen är en av de svenska innovationerna vid sidan av skiftnyckeln, kylskåpet, kullagret, Blixtlåset, Tetra Pak, Dynamit, pacemaker med flera.  Spännande visst?

Men historien här vid Lyckebyån berättar också om hur bondesamhället förvandlas när befolkningen växer, Skråväsendet ändras och hantverksbyar utvecklas på landsbygden. Och utmed vattendragen utnyttjas kraften till att mala säd för att senare användas för att driva maskiner i allehanda industrier.

Historien är också den om Kungsvägen som går i nord sydlig riktning där på åsryggen och som byggdes i samband med att man 1680 anlade Örloggsstaden Karlskrona. Så många regementen som dragit förbi. Någon kom vandrandes och smittade drängen på gästgiveriet med pesten som sedan drog vidare över bygden.

Det hör ju också samman med  historien här på platsen. Till och med äppelträden som sparats i den vackra parken ner mot ån hör hemma i historien, minsann.

Det är den historien jag tänker berätta i kommande blogginlägg

Flygt museet

Jo , när vi byggde det fina museet där vid Lyckebyån i Lindås använde man den gamla stärkelsefabriken som redan fanns på plats. Länsmuseet i Kalmar hjälpte oss att välja ut föremål för vi, vi ville såklart visa allt!  Det blev så bra med proffs hjälp. Under arbetets gång berättades historier både från Flygts dåvarande huvudkontor och laboratorium i Sundbyberg såväl som från Lindås fabriksanläggningen

.

Den här historien minns man speciellt och som tur var, blev den också blev nedtecknad. Jag tänker ofta att vi varit så angelägna att spara föremålen här i Sverige. Jodå man har samlat in berättelserna också i folklivsarkiv och hembygdsböcker. Men sedan måste man berätta dem också. Berättartraditionen är viktig och en del av vår historia. Den muntliga historien har fått leva bäst den kunde. Ofta har de försvunnit med tiden, tyvärr. Det är den verkliga skatten enligt mig. Men så är jag ju en berättare, så jag kanske är jävig.

Men jag skulle ju berätta. Den där historien om lackskorna.

Historien är här berättad med mina ord.

Jo, så här var det.

På 1940 – talet busade de yngre grabbarna på fabriken med en äldre kollegorna. Ja han hette Elovsson och var faktiskt montören av den första Flygtpumpen, minsann. Den här aftonen var det hartsfiol* som hördes vid stugan. *Hartsfiol? Undrar du? Jo, en fiskelina insmord i harts som fästes vid en fönsterbräda tex. Och genom att gnida på linan ska det bli det ett hiskeligt ljud. Detta vare ett klassiskt bus-streck på 1940talet

Elovsson blev till sist så förbaskad att han i ilskan slängde sina träskor efter grabbarna. Och de grävde i sin tur ner träskorna i träddungen.

Så, på morgonen hittade inte Elovsson sina träskor som ju också var arbetsskorna på den tiden för de flesta. (Inga skyddskor med stålhätta där inte) Så, han grunnade en stund och tog därefter fram sina finskor. Blanka lackskor fick det bli. Nöden har ingen lag.

På jobbet fnissades det en del åt lackskorna, men alla såg att det inte var läge att nämna dem.

En kollega som var i färd att måla de, på den tiden blåa pumparna beslutade sig för ytterligare ett spratt.

Så när han var på väg till toaletten smög kollegan i förväg. Men vad kollegan inte såg var att Elovsson träffade på chefen; Ingenjör Agne Stenberg som var på väg till samma ställe. Elovsson tyckte det hela var lite pinsamt och beslöt att gå en extra sväng.

Kollegan som var inne på toaletten redan, gick ut när han hörde att någon kom i dörren. Han gick ut ur sin toa och mycket riktigt. Under dörren till nästa toa stack ett par svarta blanka lågskor fram.

Kollegan tog penseln och drog snabbt några blåa penseldrag över skorna och kilade sedan snabbt i väg utan att bli upptäckt.

”Nu är det fixat” viskade han i förtroende till kollegorna. Men när Elovsson kom var allt som vanligt och lackskorna skinande blanka. Kollegorna skrattade och sa att

-”Ha ha, Du bara snackar du!”

På eftermiddagen dök Ingenjör Agne Stenberg upp i verkstaden i ett litet moln av cigarrök. Cigarren, den satt som vanligt i mungipan och prydligt klädd var han som alltid. Men de svarta lågskornas tåhättor pryddes av ”rediga” ränder i Flygtblått, minsann

Så berättas det. Här återberättat med mina ord.

 

Jag återkommer med fler historier och historia här på bloggen

Ja, allt eftersom projektet fortskrider och tid finns. Och du kanske undrar varför en verkstad heter Erik och gjuteriet har faktiskt namnet Agne. och vad det är för ett hjul som ligger i buskarna utanför museet. Jo, det hjulet är gjutet här en gång i tiden och produkten den har sin plats och vikt  i historien om när bondesamhället förvandlades och man gick in i industrialismens tid.

Det är en ”vandring”. Om den och annat kan jag berätta i kommande blogginlägg.

 

Du kan snart klicka här för nästa blogginlägg

 

Skriv gärna en rad i kommentars fältet. (Hoppa bara över fältet för webbsida) Anonymt går bra.

 

Hälsningar från Flygt museet i Lindås, Emmaboda

Åsa Halin

Konstnär och berättare/guide

 

—

Det finns säkert många historier som berättats. Många har säkert försvunnit men jag hoppas kunna fånga upp en del i mina intervjuer. Hör gärna av Dig om du vill medverka i detta projekt. Tel 070 627 14 01 till Åsa Halin.

Intervjuerna kommer sedan att sparas till eftervärlden i Flygtarkivet Emmaboda Arkivförening i Vissefjärda. Där finns en hel skatt av material från historien.

Information beträffande guidad tur i Flygt museet Klicka här