Jo jag kände mig allt lite…bevakad där vid ödegården
Några dimslöjor ringlade sig liksom upp från gölen, genom skogen och runt ödegårdens ”gamm-ek” (rospiggska för Gammel- ek :)). En fågel ropade någonstans. Lite vemodigt men vackert. Höstluften var hög, kall och klar. Jag tog ett djupt andetag och njöt av morgon stundens stillhet.
Gården med sin nu lite vildväxta trädgård, slingerväxernas tur...
